| Denna sida uppdateras med
rapporter från Teamets förare. |
 |
|
2/1 Niklas Gustafsson - Hej!
1/12 Jens Westerlund - Hej! Har nu gått ett tag sedan sist och säsongen har lidit mot sitt slut det återstår två tävlingar kvar för min del som blir Dala vinterenduro cup i Falun den 20:e och Hofors den 28:e. Så vad har hänt den sista tiden då? Då jag har jobbat borta sedan augusti och har haft väldigt dåliga träningsmöjligheter bestämde jag mig för att inte starta kåsan det vore varken rättvist mot mig själv eller sponsorerna att starta en sådan tävling och veta att man inte är 100% förberedd och har självförtroende i att kunna ta sig i mål. Men jag for ner till Vimmerby och var med under helgen för att hjälpa dom andra förarna och serva samt "se och lära". Väl där nere så ryckte det i gashanden när jag gick ut i skogen på natten och få se alla passera med lysena på. Var en underbar stämning i skogen när Calle passerade och hemma publiken lyfte fram honom så man kan bara lyfta på hatten när han passerade på näst sista nattsträckan och såg ut som att han nyss hade startat tävlingen. Nu så försöker jag hinna med att åka hoj fre-lör-sön i den mån det går och håller på att röja nya träningsspår inför vintern så jag är i bästa möjliga form till SM premiären i Östersund för det är mitt race! Har snubblat på mållinjen för många gånger nu. Har trollat fram en Halv blods räser (Crf 250x) nu som jag skall gränsla nästa år som jag har börjat smyg träna lite på och det ser ljust ut för framtiden. Tills vidare vill jag tacka Jocke, Robban, Arne och Ruth för denna säsongen då vi troligtvis inte kommer ses någonting mer i år, samt alla andra både förare, sponsorer supportrar! //Jesse
24/11 Viktor Karlsson - Novemberkåsan i Vimmerby En 2:a plats i junior och 12:de totalt. Vi tar det från början. Dagen började problemfritt med en lugnt och smart körning. Tappa bakbromsen på en sträcka annars inga konstigheter. Sträckorna såg lovade ut inför natten dock inte så svårkört jag hade hoppats på. Men så är det ibland. Natten börja katastrofalt med stora ljus problem. Hojen laddade inte tillräckligt för att driva en lampa på hojen och en på hjälmen. Under testerna hemma gick det bra men det var på gränsen att orka driva. Så dom fyra första sträckorna fick jag köra med enbart hjälmlyset. Problemet var bara det att vurpkontakten gick i sönder så den hoppade ur hela tiden så det blev natten flera gånger per sträcka. Så jag tappade ca: 2min per sträcka. Men inför 5 sträckan kopplade vi om det, så hjälmlyset gick på batteri och hojen drev hoj lampan. Efter det funka det bättre. Och kunde kör in lite men var långt ifrån Fredrik Berg som körde riktigt bra och vann. Totalt sätt är jag nöjd med tävlingen, servicen och Hondan funderade felfritt. Maten var som vanligt grymt god, tack för den Arne och Rut. Får även passa på att tacka John Holmberg, mamma, pappa och alla andra för allt! Får ju gratulera Calle till en sjukt bra körning! Bara att lyfta på hatten. Tack för mig!
20/11 Niklas "Nisse" Gustavsson - Hej igen!
18/11 Robert Grindberg - Kåsa reflektion Har nu kommit hem och det har även hunnit blivit måndag med allt vad det innebär, men jag känner mig väldigt pigg och nöjd med tillvaron. Det är inte utan man känner sig väldigt stolt över alla i Honda Teamet efter en sådan här helg där det verkligen krävs att alla jobbar på för fullt men också med en perfekt känsla och timing för att orka över hela dygnet så att inget missas. Inför Kåsan fick jag en känsla av att det här skulle bli en riktigt "skitig" kåsa som skulle fälla många ambitiösa förare, men här fick jag helt enkelt fel. Arrangörerna hade verkligen lyckats med att få till en bana som gjorde att förarna fick köra om vandringspriset men det betydde inte att det var en "lemonad" resa. Som många säkert redan vet så bjussar ju småland på mängder av sten vilket gör att det blir en mycket teknisk bana som passar en del bättre än andra. Nisse, Calle och Viktor genomförde tävlingen på ett mycket bra sätt, inte bara resultatmässigt utan också med allt som är runt omkring när man kör en tävling. Lugna, noggranna och fokuserade på sina uppgifter. Viktiga delar är mat, dryck och torra kläder och det kan vara besvärligt att få till allt det här när man börjar bli trött. Då är det viktigt med att vara väl förberedd innan så att man har ordning på allt samt att det flyter på bra i depån och ute på banan med klok körning. Banvarvet bestod av fem sträckor där de två första var samma som från SM:et tidigare i år och de tre övriga var på nya marker, jag vet inte om de användes när Kåsan kördes här förra gången men de var i alla fall mycket utslagsgivande. Sträcka fyra hade ett fint "mösahål" som också drog till sig mycket publik. Som jag
skrivit tidigare hade Calle tävlingen i sina
händer hela tiden trots att han under
inledningen på första nattvarvet hade några
enklare omkullkörningar så satte de inte stopp
på hans framfart. När jag tänker efter en stund
så är det inte utan att man blir stolt över att
ha fått äran att vara med när historia skrivs
med att Calle ritsar in sitt namn i det
fantastiska vandringspris som kåsan är. Det här var Honda Teamets sista stora framträdande för 2008 och jag vill tacka alla som är med i teamet, alla sponsorer och självklart alla supportrar som finns ute i landet. Utan Jocke Johansson så skulle inte våra förare ha denna fina och ärofyllda möjlighet att få köra i ett av Sveriges proffsigaste Enduro Team. Och utan våra förare skulle vi andra som finns med runt om i teamet inte heller ha chansen att få vara med där det händer och det är med extra stolthet jag skriver det här när jag far iväg i reflektionerna av säsongens genomförande. Det har varit spännande, utvecklande och framför allt väldigt roligt med allas prestationer och som bonus alla fina resultat som våra förare har fixat. Tack Jocke för att vi får vara med. Vi hörs! Fina bilder
att kika på:
18/11 Calle Bjerkert - Kåsan I helgen kördes då äntligen kåsan – det stora mandomsprovet , tävlingen som sätter P för tävlingssäsongen. Redan som liten knallhatt har man varit på kåsor och tittat på sina idoler som Jösse, Hedendahl ,Kenta , Jocke träben och alla de andra gubbarna. Jag minns tydligt kåsan i Vimmerby 89 då Håkan Lundberg körde med ”fullständigt gashäng hela kåsan igenom. Redan då bestämde jag mig för att jag själv skulle prova kåsan och det har blivit 12 starter och 9 målflaggor under åren. I veckan märktes det tydligt runt om på höglandet att det var kåsa på g. På arbetsplatser, i skolor, på sjukhus och i bankomatköer snackades det om en sak KÅSAN. Själv försökte jag att förbereda mig och min utrustning så att allt var 100%. Oskar mekade som en iller och jag flängde mest omkring som en propeller och var i vägen. Bara tanken på att få köra en kåsa på hemmamark har gjort mig väldigt motiverad och taggad till tusen. Efter allt regn som fallit i höst och i veckan innan tävlingen så var det ganska smetigt i skog och mark – men vatten binder ju damm så inget ont utan…. Allt ” torrmekkande” höll på att ta död på mig och fredagen var en lång plåga – nu ville jag ut och spränga.. Så efter en god natts sömn så var det äntligen race. Allt kändes bra och vädret såg helt ok ut. Jag startade 9.12 och hade de stora kanonerna bakom mig. Jag försökte hela tiden bara att fokusera på mig och min körning och inte bry mig om dom andra. Efter några lätta vurpor och en lätt sprängd transkåpa var dagsetappen avslutad och hade jag ca 2 min till godo till de andra förarna. Efter en liten sen siesta så var det dags igen att ta på sig ”blåstället” och börja tävlingen på allvar. Jag startade ihop med Jocke ”flamingon” Ljunggren och han tyckte att jag kunde åka först. Vi hade följe mer eller mindre i 6 sträckor. På 7 kunde jag dra ifrån lite och fick starta själv på resten av nattens sträckor. Väl i mål kunde man efter några nervösa minuter konstatera att VI hade vunnit. Helt otrolig skön känsla, en pojkdröm som gott i uppfyllelse. Jag vill rikta ett STORT TACK till alla, Jocke för att det aldrig finns något som är omöjligt , Rut för du matar mig, Arne för du sa det där om pallen, Robban för att du håller mina hjärnspöken i schack, Oskar för du tar hand om mina söndersprängda cyklar, Stene, Piff & Puff för att ni alltid också tar hand om mina sprängrester, Kent för att du smygfixar hemma i garaget , Honda med Patrik för att ni förser mig med världens bästa cyklar, ja jag skulle kunna hålla på hela natten. Det jag menar är att det är en ära för mig att ha förmånen att få köra i världens bästa team och få ha alla Er i min närhet. Vi vann kåsan tillsammans glöm aldrig det. Stort grattis även till Nisse och Viktor för era kanon insatser. Ps Du Beckenbauer röret klarade sig galant inte en repa, lyset däremot blev lite ”vingklippt” men det är inget som inte silvertejp och najtråd kan fixa plus ev lite kosmetiska justeringar. Med ett sort tack och ett litet stenrös – DÄR SATT DEN Calle ”kåsan” Bjerkert
5/11 Viktor Karlsson - GGN Hade sett framemot tävling länge då ryktet sa att det var en snabb och lätt åkt bana. Vilket brukar passa mig bra. Allt verkade bra och humöret var på topp, jag fick en bra startposition mellan Gundersen och Nilsson. Starten gick och Hondan starta som vanligt på första kicken. Var bra med i starten men efter några svängar ramlar jag. Hojen och jag hamnar på varsin sida av kön så tog en stund att komma fram till hojen. Som hade blivit lite sur så jag fick kicka en hel del innan den startade så jag kom långt efter. Fick göra en del omkörningar och körde upp mig hela tiden under tävlingen och slutade på en besviken 9:de plats. Fick kedjehopp på sista varvet och krånglande med det en stund. Rolig tävling var det och en riktigt fin bana. Nu är det bara att ladda batterierna och se framemot kåsan. Hade fint!
5/11 Niklas Gustafsson - Tjenis!
5/11 Jens Westerlund - Underbart ät kort... Ungefär så kan man väl summera mitt 2008 GGN efter en ganska hyfsad start, varken bra eller dålig så låg jag när jag efter två varv hade gått in och tankat 4a i junior klassen och inom topp 15 totalt på väg uppåt i resultat listan allt rullade på fint och jag hade valt att åka med crossfjädring och lite rappare motor vilket fungerade perfekt, ett halvvarv efter tankningen kommer jag ner i ett spår och prickar förmodligen på den ända stenen på hela Gotland för ett par sekunder senare står jag och tittar bak på svingen och konstaterar att kedjestyraren helt plötsligt sitter på fel sida svingen och att där slutar mitt GGN äventyr. Börjar bli otroligt less på allt strul som hela tiden dyker upp just nu och kan inte annat än säga att det skall bli otroligt skönt att få avsluta denna säsongen och få börja på ny kula igen när SM i Östersund drar igång igen i mitten av februari. Kommande helg körs det KM i Njurunda även kallad "Njurunda kåsan" med nattsträckor och tidkort. Mvh Jessse
4/11 Torbjörn
Bäck - Hej!
4/11 Calle Bjerkert - GGN Efter en tuff båtresa där många blev tvungna att göra ett och annat ”oljebyte”, så var det skönt att få fast mark under fötterna. Fredagen kikade jag på banan och allt såg bra ut. Det fanns en hel del vatten på banan så för egen del räknade jag med mycket spår och svårkörd bana. När starten gick på lördagen, ja tro det eller ej, jag fick igång 450 raketen på momangen. Jag passerade första vägövergången topp 20. Tyvärr lyckades jag att ”torpeda” Nisse så han fick utnyttja styrstoppen till fullo ( Sorry). Efter det kämpade jag på och låg mer eller mindre i ett vakum under hela racet. Det blev en 7 plats totalt – helt ok med tanke på att jag fortfarande har sviter i nacke och rygg efter min marksyning i Eksjö. Det är bara att ladda om för kåsan Mvh Calle Bjerkert
23/10 Jens Westerlund -
Tjena!
22/10 Niklas Gustafsson - Hej!
22/10 Viktor Karlsson - Tjena! Ränneslättsloppet och stadionenduron. Börjar med Ränneslätt som för mig var första gång där. Fick igång Hondan på första kicken som vanligt. Men då senioren framför inte fick igång sin så blev jag fast och fick en dålig start. Började köra upp mig genom fältet och på 3:de av 6 varv låg jag framför både segraren och tvåan i junior klassen. Men på slutet av en lång stalp raka tog det roliga slut. Åkandes fullt på 4:an slår jag i en sten eller nåt och slår framlänges. Jag slår i huvudet hårt i marken och känner direkt att det skulle bli kämpigt att ta sig vidare. Men tog mig upp och kollar på hojen som ligger några meter längre fram som fått en behandlingen av småländska skogen. Med styret likt en chopper och avgasböj som en moppe tar jag mig till varvning. Tänkte först ställa in men då jag inte är mycket för att bryta kämpar jag vidare med en grym huvudvärk och en syn som är dubbel. Men farten var inte densamma och målet var bara att ta mig i mål. Mål kom jag också på en 4:de plats. Tror det är det värsta tävling jag kört. Den huvudvärken och synen var inte att leka med. Så jag är rätt nöjd ändå. Ett stort GRATTIS till Calle och Bäck som körde grymt! Calle vann och Bäck trea. Stadionenduron som för mig är den roligaste tävlingen på året. Med kval till finalen där dom 25 bästa juniorena går vidare till final. Jag körde lugnt och försiktigt på kvalet för att tända till i finalen. Jag körde i tempo jag trodde skulle räcka till en top 5 i kvalet. Jag blev 3:a. ladda inför finalen som är masstart på asfalten tog jag starten och drog hårt första varvet och fick en bra ledning. Började komma ikapp seniorer så det blev lite kö körning. Men till slut vann jag junior med en total 6:de plats i hela tävling. Kul som bara den. Honda gick grymt bra. Då är det bara att ta tag i hojen och det som finns kvar av den. Får hoppas att inte blev offrat för mycket till Ränneslätts skogen. Hade gött.
21/10 - Calle Bjerkert - Ränneslätt Ja då var den första av höstens 3 stora begivenheter avklarade. Redan på fredagen var jag ute och sparkade i gruset på den gamla exercisplatsen och sprang omkring som en yr höna och var i vägen för Jocke o Arne när de skulle resa upp vår ambulerande cirkus. Lördagen gick jag ut och tittade på racet och hade ståpäls hela tiden. Söndag och äntligen race. Månader av förberedelser skulle nu ge skörd. För att inte göra om förra årets katastrofstart så hade jag lagt extra stor vikt vid starmomentet och så sent som i torsdags gjort ca 60 starter för att vara helt på det klara med hur jag skulle göra. Man kan inte säga att något av det jag tränat på hade fastnat i ”hårddisken”, för när starten gick stod man sin vana trogen kvar och kickade och kickade och kickade och kickade…….. Men med en puls strax under 300 så startade den röda raketen, man kan nästan säga att jag hade en egen ” Kick off” , och då blev det åka av. Jag varvade runt 10 plats för att sedan efter mycket möda och stort besvär , 6 varv senare korsa mållinjen som 1:a. Det var en otroligt skön känsla att få kliva högst upp igen. Stort grattis även till Beckenbauer, den gamla ddr åkaren som körde in på tredje platsen – trots att han åkt sista varvet på fälgbanden . Jag vill även tacka alla i cikus maximum för att ni alltid gör ett kanonjobb för oss förare – TACK Nästa resa blir till ”Kalkstenshawai” och då för vi hoppas att lyckan ler oss i ansiktet igen. Med kick i blick och fulla gaspåslig Calle ”kicken” Bjerkert
20/10 Torbjörn Bäck - Hej!
6/10 Torbjörn Bäck - Hej!
29/9 - Torbjörn Bäck
Hej! I helgen körde jag seriecross, division 1,
både lördag och söndag för att försöka komma
igång lite med cross-körningen igen inför de två
avslutande SM-deltävlingarna som jag ska köra.
Och det var nog tur, för det kändes som att jag
behövde lite cross-träning... Rent åkmässigt
gick det skapligt, men så fort jag hade folk i
närheten (vilket ju inte är så ovanligt när man
kör cross...) gick det stelt och illa, och
dessutom var jag livrädd för att hoppa nära
andra förare, även om det var bra förare som jag
vet att man kan lita på. Tydligen har man tappat
en hel del, har ju i stort sett inte kört någon
cross alls i år. Kvalade i alla fall in till
a-final båda dagar och blev 18e och 13e tror
jag.
22/9 Niklas Gustafsson - Hej!
22/9 Viktor Karlsson - Six days Så där ja, nu var six days avklarat. Som för min blev en stor besvikelse. Vi tar det från början. Besiktning och anmälan gick smärtfritt. Veckan innan spenderades på att gå prov. Ryktet sa att vi gick runt 10 mil. Så i 35+ tog det ganska hårt bara de. Proven såg fina ut, snabba. Gräsproven var lite i backar och med några goa naturliga hopp. Enduroproven såg ut att bli snabba som elljusspår om man fick fri sikt. För redan när vi gick proven dammade det en hel. Man kunde bara tänka hur mycket det skulle damma när man åkte motorcykel där. Men det är lika för alla, tänkte jag. Sen var det ett crossprov som låg precis vid depån. En uppbyggd crossbana med lite gräsprov på slutet. Detta prov vattna dom och det var grymt skoj att köra. Transporterna som mestadels gick i bergen var lätta men dryga för man blev trött i huvudet av att köra i allt damm. För mig gick det inte som planerat för på 4:de dagen gav hojen upp. Tråkigt! Men inget man kan göra. Men jag blev rätt knäckt när jag insåg att det var färdig kört. Det är bara att ta nya tag och ladda inför långloppen och kåsan och hoppas på mer tur där. Men resan till grekland gav mig väldigt mycket erfarenhet och träning. Måste även passa på tacka alla inblandade för en grym resa! Ingen nämnd, ingen glömd. Nu är det lugnt med tävlingar på ett tag. Så jag skall passa på att träna mycket cross och börja greja inför kåsan med lyse och dylikt. Hade gott.
ISDE 08, Söndag Nu har lugnet lagt sig över tävlingscentra och det enda som pågår är nermontering av motorcyklar som skall packas i special lådor så att det blir enklare att lasta i Sveriges gemensamma trailer. Det är rejält varmt nere på plattan men man känner tydligt att alla som håller på är nöjda och glada med sina prestationer, oavsett om man är förare eller medhjälpare. Runt alla våra lag har vi många människor som är fantastiska på många sätt. Utan alla dessa glada och service vänliga personer skulle inte våra förare kunna köra den här tävlingen, å andra sidan skulle inte alla dessa få chansen att komma hit om vi inte hade några förare, så det blir ömsesidigt, ganska logiskt. Som brukligt är efter alla tävlingar skall förarna belönas i samband med en priscermoni och inget är undantaget detta race. Vid ett jätte fint hotell i Serres samlades flera hundra personer för att hylla våra förare och pristagare i olika klasser. Det blev en fin inramning och vi kunde glatt få fira tillsammans med tjejernas fina prestation som gav en brons plats i WWC. Inte nog med det så fick ju Team Östra Göta 1 också kliva upp på pallen eftersom dom höll undan på crossheaten och slutade välförtjänt på en tredjeplats i klubblagsklassen. Efter att alla priser delats ut startade ett "hoppa i poolen race" och gissa vilka som kastades i först, jajamensan, våra populära tjejer åkte i spat så det bara stänkte om det. Jag vill minnas att det var några utländska förare som tog initiativet och sen var racet i full gång. Tjejerna gladdes mycket åt det här för det blev många roliga och häftiga "splasch" nummer. Så här dagen efter när det mesta lugnat ner sig så kan man inte låta bli att fundera tillbaka på en rolig och i många stycken spännande vecka. Innan start fick jag själv en liten känsla av att det skulle bli ett lugnt six-days men som många gånger förut så misstar man sig. Dom här banorna har hållit hög klass och utmaningarna har inte uteblivit, snarare tvärtom. Men helt klart tror jag att de flesta upplevde dag 1-2 som jobbigast och kanske också svårast när det gällde vissa partier. Dag 3-4 var välkommet för att få köra på nya banor som inte var så trasiga. Några förare utryckte att dag 5 hade den finaste bansträckningen så på det stora hela är de flesta nöjda med årets six-days. Jag är oerhört nöjd och glad över att fått chansen att vara med ännu en gång och det här var mitt nionde six-days där jag själv kört sex stycken sedan första 1988 i Frankrike och de övriga tre som press/coach, ledare/coach och coach/press. Det känns väldigt skönt att Vanja har genomfört sitt fjärde sixdays på det sätt hon gjort det på. Hon har målmedvetet och med stor envishet kört igenom dagarna på sin idealtid, alltså inga tidsprickar. Jo, just ja, det blev en liten rackare på dag två in till preefinisch vilket känns retligt, men på det stora hela har inte den minuten påverkat hennes resultat men jag vet att Vanja var riktigt irriterad över den och jag förstår henne. Under mina sex six-days har jag endast en prick och den fick vid målgången i Povaska Bystrika 1991. Det strulade till sig vid däck krängningen men det visade sig då också att det inte spelade någon roll i slutresultatet. Vanja har kört bra på proven och gjort allt vad hon kunnat för att pressa sina konkurrenter vilket till slut ledde till en fin fjärde plats individuellt vilket är jätte bra. Det är bara att bocka och buga för de tre som var före, de gjorde mycket fina körningar. För Nisses del tror jag det här var hans nionde six-days och alla hans starter har varit i landslaget sedan 1999 i Portugal. Tyvärr fick han bryta i Brasilien men det var pga att hojen gav upp efter ett par dagar. Normalt är Nisse med och fightar i toppen i de klasser han kört i och som bäst har han minst ett brons från Nya Zealand med Trophylaget. Under den här veckan har han kört på bra men på enduroproven har han varit lite besviken på sig själv och sin prestation. Det är helt klart lite annorlunda mot hemma men Nisse kör inte dåligt utan man måste ha klart för sig att det är väldigt många bra förare med här och det gör att konkurrensen blir stenhård. Viktor var rookie här nere och han fick ju som bekant tyvärr bryta på morgonen dag 3 men det är inte utan att han fått med sig en stor portion med erfarenhet härifrån. Viktor är en målmedveten herre och kommer inte att lipa läpp för det här utan jag ser i honom redan en revansch lusta. Och hans körningar har varit godkända här nere och under dag två var han mycket nöjd med sin körning som under dag ett kanske var lite väl stel och till del lite ivrig. Efter att han brutit så har han följt tävlingen från sidan och av erfarenhet så vet jag att man lär sig en hel del av det också, ibland önskar jag nästan att alla som vill köra six-days börjar med att vara med första gången utan att köra hoj. Då inbillar jag mig att man känner sig mer mogen, redo och trygg vid sin första start. Nu avrundar jag den här rapporten och det får
också bli det sista från Grekland den här
gången. Robban Grindberg
ISDE 08, Lördag Vilken fantastisk dag när det 83:e ISDE, Interantional Six Days Enduro avslutas med tretton spännande cross heat. Starterna idag var lite "annorlunda" för att vara i dessa sammanhang eftersom de genomfördes som Roadracing starter från den totala seedningen i respektive klass. Det har varit gott om publik under dagen och solen har visat sig på sin bästa sida och värmt på rejält. Banan har fått vara perfekt för alla starter då bevattningen fungerat perfekt. Det var glädjande att läsa klubblags resultat listan igår och vi upptäcker att Team Östra Göta 1 klättrade upp till en hedrande tredjeplats. Därför var det nu extra spännande att följa
Fritte, Stoffe och Jonas i deras resa mot målet.
Dom lyckades hålla undan och blev till slut
trea. I E1 finalen finner vi Nisse Gustafsson och Fredrik Georgsson och de kommer iväg bra och Nisse ligger på en tolfte plats i inledningen och har fina fighter heatet igenom och slutar på en elfte plats. Georgsson kraschar tyvärr in i en annan förare då denne vurpade illa i woopis sektionen och Fredrik väjer undan för hojen men då springer föraren undan och blir träffad av Fredrik som "tok" kraschar och landar rakt in i varvnings personalen och alla fotoceller. Han klarade sig dock hyggligt men var rejält omskakad av händelsen. Nisse var nöjd med sin körning idag och berättar glatt efter heatet hur han körde och att underarmarna stumnade kraftfullt. Det händer för de flesta förarna under dom här heaten då man tar i rejält och så är man väldigt sliten efter fem dagars hård Enduro körning. Han hade fina fighter heatet igenom och jag är väldigt nöjd med hans körning. Det här gör att Trophylaget slutar på den sjundeplats dom haft större delen av veckan. Vanja fick till en bra start och körde på mycket bra under hela heatet. Strax innan första varvningen kör Jessica om då hon efter start låg direkt bakom Vanja. Det blev sedan en fin fight mellan dem och de körde väldigt jämnt. Mot slutet av heatet närmade de sig heatets fyra, Heiki som tappat lite försprång efter en lättare omkullkörning. Efter heatets åtta varv konstaterar vi att Jessica tar femte plats två sekunder före Vanja på sin för dagen sjätte plats. Det här gör att WWC laget tar en bronspokal och historisk blir Vanja med att ta ett individuellt guld som baseras på hur långt man är efter segraren i klassen och det räknas på 10%. Jessica tar också då historiskt det första individuella bronset. Efter varje heat blir det alltid lite "eftersnack" där förarna allt som oftast glatt berättar om sina bravader under heatet till glädje för alla supportrar. Idag var det inget undantaget och många kommer fram och grattar de våra och Vanja får många gånger "Posera" ihop med någon som vill bli fotograferad tillsammans med henne. Nu börjar tiden rinna iväg för mig och presscentra stänger vilken minut som helst. All verksamhet kommer att flyttas upp till hotellet där den stora prisutdelningen skall äga rum. Jag hinner inte lägga ut några bilder idag men jag hoppas jag kan komma åt nätet i morgon söndag för att lägga ut bilder. Tack för idag, på återseende Robban Grindberg
ISDE 08, Fredag Dagen blev tuff för de flesta men samtidigt känner sig förarna tillfreds när de ger sig ut på dag fems sträcka. Alla känner av fyra dagars hoj åkning med ca 7,5 timme per dag men så här nära målgång får alla nya krafter, både mentalt och fysiskt. Svenskarna har jobbat i härdigt under dagen och gjort allt vad de kunnat för att minst säkra sjundeplatsen för trophyn och nionde platsen i junior och om möjligt avancera i listan. Morgonen startar som alla andra dagar med körning på CT 1 nere vid paddocken och den här ny gjorda crossbanan som även skall användas i morgon vid slutprovet har hållit väldigt bra hela veckan. Alla förare har kört den två gånger per dag och den är fortfarande helt okey. Mycket tack vare att den har ett automatiskt bevattningssystem. Det är förstås välkommet för att hålla undan dammet men för de första förarna, däribland våra svenska trophy förare som varje gång fått köra på en bana som till stora delar är "såphal", gör att deras tider i förhållande till andra som startar senare blir klart sämre. För de andra så torkar banan upp ganska fort och det blir dunder fäste för de andra. Nisse har idag kört på mycket jämnt och stabilt och jag är väldigt nöjd med hans inställning och hans första runda på det nya crossprovet i morse flöt på riktigt bra. Hans tid var i närheten av de övriga svenskarna. När han sen kom dit för varv två gick det också bra fram till det att han sätter framhjulet i spåret och bakhjulet utanför med en oturlig vurpa till följd. Det här var hans första vurpa på prov under veckan, lite retligt men en vurpa på hela veckan är mer än väl godkänt. Crossprovet var ett platt sand/räs gärde och det svängde väldigt mycket men samtidigt med en fin harmoni, så jag kände att det här skulle passa Nisse och hans Honda 250X mycket väl. Uppe på det nya enduroprovet fick han körningen att stämma bättre idag men inser själv att det är mycket svårt prov. Det bästa med körningarna idag är att han som vanligt håller sig på rätt sida marginalerna och kör mycket rutinerat och säkert, vilket känns tryggt när man står vid sidan och följer hans resa. Nisse slutar på en artonde plats i sin klass idag och efter fem dagar ligger han på trettonde. Vid varvningen kommer Vanja in till paddocken/service plats på sin minut och jag får bistå med att snabb tanka och sen skicka in henne i kontroll. Det gick bra men nu skall man ha klart för sig att hon inte fick någon som helst pust innan andra varvet och transporten ner till paddocken var stundtals besvärlig med många lösa stena där körningen i huvudsak går utför. Vanja visar styrka och envishet idag trots ihärdig smärta i handlederna, den värken har funnits sen första dagen men hjärnan vänjer sig vid smärtan och så får kroppen finna sig i att det gör ont. Vanja gillar det nya crossprovet, det påminner mycket om den träningsbanan hon har hemma i Eksjö. Hon kör stabilt på proven idag, gör inga chansningar utan ser till att hålla igång för att inte ställa till det för sig. Rutinerat styr hon sin KTM 200 genom Serres fantastiska bergslandskap och jag själv följer henne hela resan ner till målgång för dagen. Sista transporten korsade den väg som jag kört hundra gånger upp och ner i veckan så det kändes skönt att vid varje sådan övergång se att hon fortfarande rullade på. Sträckan var tre minuter kortare i tiden och det var hon medveten om och såg till att ha högre rullfart vilket belönades med att vara några minuter innan sin tid vid Preefinish. Vanja fick en femte plats idag som belöning och i totalen ligger hon alltjämt fyra. Lite gott, innan jag gick upp till presscentra sades det att Micke Persson, våran goa kompis och han som hjälpte Vanja som meck under 2007 har fortsatt veckan efter sin svåra vätskeförlust och kör idag i mål efter att ha startat om till dag fyra. Lite ont, är att första års six-days föraren Pierre Fonzov som kör för Team Östra FME fick idag tyvärr kasta in handduken. Det är alltid surt att behöva bryta oavsett vad det beror på, extra surt när det är näst sista dagen. Pierre har kört inspirerat under veckan och efter hans inledande kopplingsproblem så har det rulla på säkert och bra. Det var alles från dag fem och nu ser vi fram emot lördagens alla tretton cross heat. Vad det kommer att få för betydelse i resultat listorna vet jag inte ännu men en sak är säker, den dagen är alltid lika häftig och eftersom arrangören kan vattna banan hela tiden så kan inget gå fel. Vi hörs i morgon igen..om ni inte tröttnat på mina rapporterRobban Grindberg GRiTraining
ISDE 08, Torsdag Den här dagen blev en riktig höjdare för många förare och en del fick nog några botten napp. Så är det på Six-Days när det är ca 450 förare med och kör på marker som till vardags inte används till enduro träning eller tävling. Enduro provet har idag varit ett hett samtals ämne avseende statusen på det när det gäller damm och också hur sönderkört det blivit. När jag blev varse "problemen" var jag tvungen att själv ge mig in på provet, det är ganska kuperat och tät skog så det är inte särskilt publik vänligt men egentligen ett fantastisk fint prov. Problemet är att skogen är så tät att dammet ligger kvar som en dimma i skogen och det stör många förare. Arrangören har idag som igår låtit landslagen starta två per minut och därmed 30sek mellan förarna. Min egen bedömning i damm frågan är den att när förare kommer ifatt blir det problem med dammet och även vid vissa partier där dammet ligger kvar några decimeter från backen. Men eftersom startfältet är seedat i totalen så kör inte förarna ifatt varandra så lätt eftersom den bättre faktiskt är före..och därmed kunde jag också konstatera att dammet han driva undan för de allra flesta. Våra konkurrenter som bor och tävlar runt medelhavsområdet är "vana" vid sådana här förhållanden så de drar så skjortan står rätt ut. Noterbart är att också våran nordliga granne Finland inte heller tvekar på dessa banor. Så jag tycker inte att dammet egentligen borde vara några större problem för de flesta men självklart för några enstaka. Banan däremot är svår och jag kan bara konstatera att vi svenskar behöver träna ordentligt i sådan terräng där banorna är tok trasiga, och det är ju inte så lätt hemma i Svedala vilket gör att EM och VM är klart att föredra. Vi tycker att banorna går sönder hemma på våra tävlingar men ett varvlopp hemma får inte alls samma utslag på backen som när förarna kör på tid och rejäla påslag i en terräng som är "mjuk" från början, alltså helt orörd. Trots detta så är topplagen desamma och Sverige ligger fortfarande på sjunde respektive nionde plats och här fick vi tyvärr ett tidigt besked i morse att Juniorernas och våran Honda förare Viktor Karlsson stod kvar nere vid ett rödljus i "stan". Det visade sig vara tändningsproblem och efter alla tänkbara försök fick tyvärr Viktor stänga av och hans premiär i dessa sammanhang är slut för den här gången. Nu får han fortsätta vid sidan av och peppa sina lagkamrater. Robban Kvarnström kör på helt orädd damm och svåra banor. Det är en frisk fläkt runt Kvarnis och för en gång skull är det stolpe in och jag hoppas han fortsätter på det viset. Han var idag åtta i klassen och sopar därmed banan med många duktiga senior förare. Grekerna som är publik på proven har fått upp ögonen för hans framfart och det är roligt att se hur de gillar hans inspirerande kör stil. I WWC har Vanja och Jessica kört noll idag vilket känns mycket bra då vi kan konstatera att USA:s Nicole Bradford körde till sig ytterligare åtta minuters prick idag, varför vet jag inte och hon har även fått sällskap idag med att ta prick av Fransyskan Alice Geneste. Det här är bra för våra tjejer och öppnar upp nya möjligheter till ytterligare avancemang. Eftersom det är de två bästa som räknas håller nationerna fortfarande ställningarna men vem vet, dag fem kanske bjuder på ytterligare presenter för våra tjejer som helt klart är med. Vanja har kört inspirerat idag och stundtals var hon riktigt het och främst var det på enduroprovet som hon till skillnad mot många andra gillade. Första varvet körde hon ifatt flera av sina konkurrenter och fick självklart problem med dammet men tiden blev klart godkänt. Crossprovet på morgonen gick inget vidare och hon var irriterad på sig själv och gjorde direkt en bättre körning uppe på crossprov två. När dagen var över efter ett problem fritt depåstopp med byte av endast bakosten så kunde vi konstatera att hon fixade fjärdeplatsen idag endast 38sek efter Maria Forsberg som idag snodde tredjeplatsen. Hon avancerade även totalt och ligger också där fyra endast 2,5 min från tredjeplatsen som innehavs av hennes tyske vän Heiki som idag körde mycket bra och var tvåa efter omöjlige Puy. Jessica Jönsson har kört prickfritt idag också och slutade sjua där hon i totalen fortfarande är kvar på åttonde plats. Niklas Gustafssons humör har svajat lite idag och främst är det Enduro provet som satt griller i skallen på honom. Han har gjort allt vad han kan med den banan men tycker inte han fått till det med timingen och farten. Första crossprovet har han dock kört bra på båda varven och varit bland dom främsta och andra crossprovet har också gått bra. Där har jag följt honom och ser att körningen blir bättre och bättre. Vi har haft en del diskussioner idag där vi försökt hitta kör tekniska lösningar på enduro provet där även en stor del av resonemanget varit runt själva inställningen, mentalt alltså. När jag träffar Nisse nere vid Paddocken var han fortfarande "het" och redigt irriterad över att det inte gått bra idag. Efter vårat lilla "samtal" kom han ut till mig när jag hjälpte Vanja med däck krängningen och då var han sitt gamla vanliga positiva Nisse och busade med både mig och Vanja, det var ett gott tecken och jag vet att då är Nisse som bäst. I morgon drar tävlingen in på en ny bansträckning och de får två nya prov, ett crossprov i anslutning till en militär flygbana och ett enduroprov uppe vid Laila. Om förarna tyckte att dagens Enduro prov var besvärlig så kommer dom nog inte att jubla över morgondagens, men det är oerhört viktigt att anta alla utmaningar och vara mycket beslutsam och till hundra procent focuserad på att lösa det körtekniska och en redig dos av jäklaranam. Six-Days är speciellt och det vet vi alla som varit med i många år så dag fem kommer att bli mycket spännande, men håller lagdelarna ihop kan de sporra varandra och lyckas med stordåd. Racet är ju inte slut förrän på lördag efter alla crossheat. Tack för idag, hörs i morgon.
ISDE 08, Onsdag Halvvägs in i racet och våra förare har som jag berättade igår fått känna på nya banor i bergen runt Serres. Nu på morgonen kunde vi läsa resultatlistorna från dag 2 och konstaterar att i Trophyn leder Frankrike med en minut före Italien och lite överraskande har vi USA på tredjeplats och Finland på en fjärde. Det är hyggligt jämnt runt medaljerna och USA är endast 2.30 efter ledande Finland. Att USA är uppe så här högt är genom tiderna lite ovanligt men på de två senaste åren har USA fått till några riktigt bra förare varav en heter Kurt Caselli som totalvann dag ett och ledde dag två tills han av för mig okänd anledning tog en minuts prick. Våra Svenska landslagsförare har efter två dagar kämpat på bra men de känner att de inte riktigt hänger med täten och har därmed under dessa dagar belagt sjunde platsen ca 9,5 minut efter Frankrike men endast 2 minuter efter Australien som är sexa och ytterligare 5 minuter upp till femte platsen och Spanien. Efter dagens race och på listor som är inofficiella fram tills Juryn haft sitt möte ikväll så har det blivit omkastningar i toppen då Kurt Caselli har brutit och därmed tappade USA sin snabbaste och Italien har nu intagit andra platsen före USA. I övrigt inga förändringar och Sverige är fortfarande sjua. Junior trophyn kämpar på men tappade tyvärr sjätte platsen igår då Robban Kvarnström störtade av banan och halkade ner i en brant backe. Hela denna incident kostade honom 55 minuter och självklart halkade laget ner några placeringar och nu hittar vi dem på en niondeplats. Kvarnis var ju efter dag ett den i laget som var snabbast vilket han även varit dag två om han inte råkat ut för detta. Efter dagens race har vi Juniorerna kvar på en nionde plats och i täten finner vi Italien före Australien och Frankrike. I WWC, World Women Cup som är en nationstävling hittar vi fortfarande vårat lag på en bronsplats efter ledande Frankrike och tvåan USA. Vi har ju som jag berättat tidigare Vanja och Jessica kvar i tävlingen och de övriga har alla sina tre kvar. Dock är det de två bästa resultaten som räknas vilket gör att vi är väl med. Det Tyska laget har tyvärr tappat två förare men Heike Petrik som är kvar kör mycket bra och är väl framme och slåss om de individuella placeringarna. Sverige mönstrar fyra klubblag vilket alltid är roligt i dessa sammanhang eftersom det till del är en plant skola för yngre förmågor men också ett livs äventyr för förare som inte fått eller haft chansen att köra denna ärofyllda tävling förut. Bästa klubblag efter två dagar är Team Östra Göta 1 med Jonas Karlsson, Fritte Andersson och Kristoffer Jönsson på en fin femte plats. Därefter hittar vi Västra Junior på tolfte plats och Team Östra FME och Swedish Armed Forces är på sjuttonde respektive artonde plats. Det var lite om de två inledande dagarna och idag som nu gått till ända har vi alla förare med utom Micke Persson i Team Östa FME som redan igår fick en rejäl vätskeförlust som gjorde honom väldigt matt och problem med att ta till sig maten. Micke kämpade på ett varv idag men kroppen var inte lydig nog och han tvingades tyvärr kasta in handduken. Jag fick just beskedet att han nu har besiktat in hojen och avser därmed ge sig in i tävlingen igen i morgon. Denna möjlighet har klubblagen att starta om en förare under veckan och nu har Micke alltså bestämt sig för detta. Nu lite till Honda grabbarna och deras framfart och vi kan idag konstatera att Nisse börjat röra på sig och enligt rapporter från Förbundstränaren så har han kört riktigt bra och på vissa prov har han till och med varit i topp bland Svenskarna. När jag själv följde honom ute vid andra crossprovet varv två blev jag riktigt nöjd med det jag fick se. - Idag har jag haft bättre flyt och timingen har stämt bättre och bättre, berättar Nisse efter målgång. Det syntes redan vid första crossprovet i morse att han var på G idag vilket också hans tider klart visade. Det gjorde att han idag fick sin bästa placering hittills i sin klass med en fin åttonde plats och som bäst blev han tvåa på CT 1 varv två efter en annan Svensk och gissa vem, jo det stämmer, det var vår lilla junior Kvarnström som var snabbast. Viktor är nöjd med åkningen idag och har inte gjort några marksyningar men tyvärr blev det tydligen stressigt av någon anledning vid en service på första varvet och personalen skickade iväg honom och tyvärr kliver han in i kontrollen fem minuter för "tidigt". Så det här var han naturligtvis väldigt bedrövad över vid målgång då han i övrigt haft en bra dag, surt då han verkligen försökt spåtta upp sig från gårdagens missöden med några små vurpor. Tidspricken kostade mycket och han blir 62:a i E1 klassen idag men skulle vi ta bort pricken så har han kört till sig en trettiofjärde plats. Vanja var mycket pigg och glad i morse och hon såg verkligen fram emot att få komma igång igen och nu på en ny bana. Hon inleder dagen bra och kommer upp till första kontrollen som tidigare rapporterat ner till starten att det varit lite ont om tid till den. Det gjorde att alla som fortfarande var kvar vid start plats och fick den rapporten drog lite extra på första sträckan som innehöll två crossprov. Vanja med fler hade därför helt plötsligt väldigt gott om tid men det var bra att rapporten kom, missar vi sådan information kan vi få förare som tar prick och det vill vi inte ha. - Det har gått bra på transporterna idag, inte alls lika jobbiga och svåra som dag 1 och 2 men däremot var crossprov två svår, säger Vanja efter målgång. Vanja har kört väldigt jämnt under dom här tre dagarna och som bäst har hon varit fyra på två prov och det gör att hon nu innehar femteplatsen individuellt endast två minuter upp till fjärdeplatsen som innehavs av hennes Tyske vän Heiki. Upp till tredjeplatsen är det ytterligare två minuter och det är Maria Forsberg, USA och leder gör Fransyskan Ludivine Puy. För dagen fixar också Vanja femte platsen endast 45 sek efter Maria Forsberg på fjärde plats. Jessica Jönsson har idag kört prickfritt och slutar åtta idag och är även det totalt. Jag upptäckte upp vid TC 2 varv två att Nicole Bradford, USA kom iväg väldigt sent från service. Varför vet jag inte men hon hade förmodligen några mekaniska problem men hon var med upp dit i rätt ordning och nu drog hon på sig sjutton minuter och det kostade tid för USA men de har fortfarande andraplatsen före Sverige. Idag fick jag äran att vara Vanja behjälplig vid målgång och däckkrängningen eftersom hennes sambo/mekaniker Robban var på service. Så rookie som jag är med att bistå med verktyg och grejer så löste vi det helt okey och Vanja skickade idag av både fram och bakdäck samt böt luftfilter på sina knappa femton minuter. Så jag är nöjd med min premiär.. I morgon drar racet vidare på samma banor som idag men med vissa förändringar på tiderna och vem vet, kanske väljer arrangören att gå tillbaka till A tid då vi idag kört på B tid med för de flesta gått om tid på transporterna. Robban Grindberg
ISDE 08, Tisdag Nu är dag 2 avklarad och vi kan redan se att nu börjar det hända grejer i racet. Det är som det ska men vi kan tydligt känna av att arrangörens val av att köra två varv per dag gör att banan blir oerhört små stötig. Det är hårt och torrt i markerna så när det går sönder blir det också väldigt vassa kanter. Det som gör mest ont är handlederna på de som är lite ovana vid sådana här förhållanden. Backarna har varit mycket besvärliga men vi kan konstatera att di våra håller fanan högt och klarar partierna bra. Till idag har startfältet seedats efter dag 1 resultat vilket alla välkomnar. Det gör att det blir lite jämnare mellan förarna och det har därför inte blivit lika många omkörningar idag. Tur är det för dammet är ett problem för våra förare som är lite ovana att köra när det dammar som det gör här. Jag får känslan av att sydeuroperna tar "problemen" efter hand som de kommer och har övat upp en fantastisk reaktionsförmåga för att hantera eventuella slag och kast som dom inte kunnat förutspå eftersom dom många gånger förmodligen inte ser genom dammet, om dom inte har några speciella "dammbripper". Hursomhelst har Nisse ångat på ordentligt idag och på inledningsprovet var han bättre på hugget idag och tog banan med en bättre intensitet än igår vilket han kände sig nöjd med. - Jag trivs bra med CT1 men tycker sådär om CT2 och ET1, säger Nisse lite kluvet vid ett samtal på varv två. Humöret var tillfälligt lite lågt men innan han gav sig av var han på bra åk humör igen. Provet därefter gick "hyggligt", kanske inte mer än så vilket gör att humöret kanske återigen inte var på topp men Nisse är inte den som "tjurar" särskilt länge. Efter målgång snackade vi lite och Nisse känner sig inte helt nöjd med dagen och konstaterar att han ska analysera dagen och försöka hitta nya idéer och krafter till morgondagens nya banor. Trissen Juniorer som startade ihop igår fick splittras upp idag då Kvarnis körde så skjortan stod rätt ut igår. Viktor har kämpat hela dagen och anser själv att han haft lite oflyt på proven som gör honom lite irriterad eller kanske rent av förbannad. - Om inte jag gjorde misstag så var det andra framför mig som vurpade och stoppade upp eller drog upp damm, konstaterar Viktor efter målgång. I övrigt har dagen flutit på bra och Viktor håller tiderna vilket är otroligt viktigt i sådant här race. Kroppen börjar känna av att ha hållit på i dryga sju timmar idag på en bana som gått sönder mer och mer. Men jag känner att Viktor fortfarande är vid god vigör och han ler och det känns som att han trots allt har roligt i sitt första Six-Days. Efter första dagen ligger Vanja på en sjätte plats och i morse visade hon mig en härlig vilja av att målmedvetet jobba sig uppåt i lisan för att när allt det här är klart kunna stå på pallen med laget. - Jag tar en dag i taget och har små mål varje dag som jag vill nå, resonerar Vanja som därmed lämnar paddocken med en blick som visar att hon ser fram emot dag 2. Resan under dagen har varit tuff men inte omöjlig och det var oerhört skönt att stå vid TC 2 högst upp i bergen där det för övrigt är hyggligt "svalt" och se henne komma första varvet och där hon kör in på "sin" minut. Under varv två håller hon fortfarande tiderna och till TC 2 har hon mer tid nu och resan hemåt började med att alla förare kör igenom morgondagens ET. Vanja kommer till däck krängningen och vi konstaterar att hon tyvärr kommit en minut sen till Preefinischen och det var tråkigt och hon var hyggligt irriterad över det. Jag förstår henne och det är jädrans så nedrigt då hon visar sig så stark, men det var inte orken utan möjligen en liten missbedömning av vald hastighet genom enduroprovet som skall köras imorgon (kördes inte på tid idag) som gjorde att sträckan blev längre, men arrangören hade lagt på ytterligare sju minuter och våra preerider rapporterade om att de körde på just sju minuter, så med facit i hand hade nog Vanja behövt dra lite mer däruppe. Nu fortsätter racet in på en ny bana under dag 3 och 4 vilket gör att det blir lite nya förutsättningar under första varvet imorgon. Seedningen är kvar och det ska bli väldigt spännande att följa förarna i morgon då också kropparna känner av den hårda påfrestning det utsatts för i två dagar. Robban Grindberg
ISDE 08, Måndag - Grindberg Äntligen har racet startat och det har varit en spännande dag på många sätt. Hur skulle banorna hålla och hur var tiderna satta i förhållande till race fart. Det skulle visa sig inte vara några större problem med att hålla tiderna men vi kan redan se att banorna tenderar till att gå sönder. Och då är inte problemet direkt på proven utan mer att det blir djupa spår i de brantaste backarna och där finns inte heller så mycket utrymme för några andra spårval utan förarna blir tvungna att hålla fart och balans i "blurret". I skrivande stund har jag inga officiella resultat vilket gör att det är väldigt svårt med några större kommentarer om hur lagen ligger till. Som vanligt får vi en "känsla" för hur det går för våra förare och landslagsledningen har säkert lite bättre koll än vad jag har. För Nisses del har dagen flutit på bra och han har varit positiv till racet och kört på riktigt bra ute på proven. På andra crossprovet som ligger i ett vackert kuperat område halvvägs upp i bergen så blir diffen mellan Nisse och tex Jocke Ljunggren ca 24sekunder. Det är väl en del men absolut ingen fara. På sin start minut har han Fredrik Georgsson och dom har gjort sällskap på ett bra sätt under dagen där jag tror att Nisse på de flesta proven varit några sekunder före, men det är jämnt mellan dem, som vanligt. Och vi kunde konstatera att på enduroprovet så är han endast några sekunder efter och det provet beskriver han själv så här. - Provet går ganska fort där man mest måste hålla sig i spåret, går man utanför finns risk för små stubbar i gräset och det är lite obehagligt. Vi diskuterar lite om körningen i övrigt och han känner att han hade ett fint flyt på enduroprovet med en "lugn" körning, stå på pinnarna och ligga på "goa" växlar vilket gör Hondan perfekt. Viktor har idag kört i mål på sin första dag på sitt första Six-Days. Har följt honom vid en time check och vid andra crossprovet och han visar upp en härlig körning som han är nöjd med. Han kör ihop med Robert Kvarnström och Kalle Svensson på sin minut och de har följt varandra bra under dagen. När man kör en sådan här dag med två varv så tenderar banorna att bli gropiga och Viktor kände av i händerna i uppförsbackarna. Vid avslutningen på dagen så byter förarna minst bakdäck och en del väljer även att ta framdäcket. Dessutom byter de flesta även luftfiltret som i det här dammet får ta emot mycket stryk. Viktor känner som Nisse att Hondan går bra och han är nöjd med dagen och det syns på honom att han är nöjd och glad för sin målgång på första dagen. Vanja har visat att sina förberedelser inför årets tävling har fallit väl ut. Hon har åkt prickfritt under dagen och haft fint flyt på proven. Under första varvet hade hon några små bekymmer med dom här "smala" och lösa backarna men hade ändå flera minuter till goda vid timecheck. Varv två har flutit på bra och backarna gick bra vilket hon också belönades med att återigen hålla tiderna. Fick följa henne på första crossprovet varv två och det flöt på bra och det skall bli spännande att se vad hon får för belöning i placering den här dagen. Som vanligt blev det mycket publik i samband med däcksbytet som Vanja klarade av utan några som helst problem. Nu ser vi fram emot dag två och framför allt mot kvällens jury möte så vi får koll på resultaten från dag ett. I trophy och junior trophy lagen är alla med och för klubblagen är jag osäker men SWEET har tappat Paulina Andersson under dagen vilket gör att lagledare Pärnebjörk avser starta med Vanja och Jessica Jönsson. Jessica är i mål men har under dagen dragit på sin några transportprick men veckan är lång så det är bara att fortsätta och kämpa. Lite Resultat, visserligen "Unofficial" men liten fingervisning: Totalt Namn I klassen 18 Jocke Ljunggren 6 19 Björne Karlsson 7 28 Anders Eriksson 13 39 Robert Kvarnström 8 47 Niklas Gustafsson 10 72 Patrik Wicksell 20 74 Fredrik Georgsson 23 95 Calle Sjöö 4 100 Jonas Karlsson 6 104 Kalle Svensson 29 109 Victor Karlsson 32 129 Martin Sundin 38 308 Vanja Kollmann 6 380 Jessica Jönsson 8
1/9 Grindberg - ISDE 08, Söndag Min första dag på Six-Days blev en bra dag med att fara runt och kolla närområdet och de banor som erbjuds förarna. Vi fick även på lördag kvällen bevittna en väldigt fin invigning som fick en stor publik viket inte alltid är så självklart vid dessa sammanhang. Kanske det var Elena Paparitso som drog en del av publiken där hon gjorde ett bejublat uppträdande som en härlig avslutning på invigningen. Själv fick jag tyvärr "skrot" i ena ögat i samband med det enorma fyrverkeriet som dundrade på i slutet. Det brände till i ögat och jag tror jag fått en liten "skråma" och det gjorde jädrans så ont under kvällen och även natten. Det irriterar fortfarande men är betydligt bättre. Idag söndag har jag kollat de nordligaste enduroproven som ligger högt upp i bergen där själva banan också vänder söder ut för att komma tillbaka till Serres och paddocken. Sen hade Tomas Gustafsson och Stefan Andersson en preerider genomgång för alla förare som var mycket bra. Här beskriver dom banorna och dom tidsförhållanden som finns i förhållande till den satta ideealtid som är på varje transport. Varje dag kör förarna varvet två gånger och dom inleder varje morgon med att köra den nya crossbana som ligger på race området. Sen är det endast två Time check ute på banan innan de kommer tillbaka till start och varvning. Ute på varvet kör dom också ytterligare ett crossprov och ett enduroprov. Preerider förarna låter oss alla veta att det kommer bli problem med dammet på flera av enduroproven som ligger i relativ tät skog. Temperaturerna varierar kraftigt med mellan 30-35 grader nere på "slätta" och uppe i bergen ca 10 grader svalare. Jag själv har nu varit ute och kikat på crossprovet som körs direkt på morgonen och efter varvningen, det är ett fint prov och förarna kommer att få en roligt körning där. Provet kommer också att användas vid slutprovet på lördag. Mina förare är nöjda och glada och ser nu verkligen fram emot att få "gasa" och jag längtar nu också efter att det drar igång. Full fart i Enduro spåret
1/9 Robert Grindberg - Nu stundar Six-Days i Grekland Jag har precis anlänt till årets Six-Days i Serres, Grekland och vi bor mycket fint uppe i bergen relativt centralt till själva banorna. Tävlingscentra är beläget nere i staden Serres och man kan lugnt konstatera en stor temperatur skillnad mellan slättlandet och uppe i bergen, till bergens fördel. Klubblagen bor där jag bor och landslagen med Nisse i Senior trophyn och Viktor i Junior trophyn bor nere i stan. Under veckan kommer jag att verka som personligt stöd för teamets förare och även Vanja Kollmann då jag även är hennes personlige tränare till vardags. Det betyder inte att jag blandar mig i lagens verksamhet och hur de coachas utan bara att finnas med, ge stöd och eventuella tips och råd så här dagarna innan race men framförallt under race. Strävar efter att finnas på proven så jag ser hur de kör och hur det går, peppa och om så behövs som jag sa, ge tips men framförallt finnas tillhands och var en extra trygghet/resurs. Jag sänder iväg texten nu på lördag och har därmed hunnit prata med många förare och det känns bra för samtliga lagdelar och det känns extra skönt att Vanja, Nisse och Viktor visar sig lugna, friska och sugna på att komma igång med racet. För att hänga med i Six-Days är det Landslagets Presschef, Mikael Sandberg som står för nyhetsinformationen. Jag tror det är enklast att gå in på www.svemo.se för att hitta länken till den sida han använder för rapporteringen. Det var lite från mig just nu och har jag möjlighet kommer jag att försöka lägga ut text på min sida www.gritraining.net, eventuellt hjälpa till med Vanjas sida www.kollmannracing.com och Honda Teamets sida www.johanssonbrothers.com . Full fart i Enduro spåret Robban Grindberg
25/8 Viktor Karlsson - Heeeej! Så då var årets sm serie slut. Trots att jag missa deltävling ett och hela försäsongen så blev jag 2:a totalt i JSM 1. Vilket jag är nöjd med. Sista deltävling i Östhammar var ingen hit för mig. Inget stämde körmässigt. Hittade inget flyt och blev stressad så jag gjorde misstag hela tiden. Körde inte många sträckor utan att vara i backen minst en gång. Men jag kämpade på och slutade 4:a för dagen. Trodde jag aldrig med den körningen. Hojen, teamet och allt runt omkring funka givetvis klockrent. Nu i helgen körde jag oxjakten. Vilket inte direkt var planerat med tänkte att det var en bra genom körare inför six days. Jag kör lugnt för att inte riskera något. Men det flöt på och kunde vinna junior klassen med ca: 8 min. Riktigt fina spår. Nu packas det för fullt inför greklands äventyret. Hojen och dom grejerna är skickade men nu skall kläder och dylikt packas. Vi åker imorgon 26 aug och kommer hem 8 sept. Tävling pågår mellan 1-6 sept. Innan tävlingen blir det att gå prov i dagarna ända och testa. Hörs efter min turné till six days och grekland. HaD fint!
25/8 Torbjörn Bäck - Hej! Jag hade inte suttit på min CRF450R sedan Stångebro, men man har ju kört Honda, både 250 och 450 några år nu, så det gick alldeles utmärkt redan från början. Hade inget att sätta emot sjufaldiga världsmästaren Anders Eriksson som hade en riktigt bra dag, han vann samtliga prov utom ett där jag var några sekunder före. Men jag lyckades slå SM-tvåan Fredrik Georgsson, och det är jag jättenöjd med. Måste säga att cykeln är som en dröm att köra, trots att det finns så mycket effekt i motorn är den hur snäll och lättkörd som helst. Mycket av det beror förstås på Månssons underbara fjädring, motorn är i det närmaste helt original. Självklart använder vi samtliga i teamet som alltid Akrapovic avgassystem och Twin Air filtersystem, bortsett från det har jag bara ett något tyngre svänghjul samt en Rekluse koppling, alltså inga som helst modifieringar inne i motorn. Är verkligen hur nöjd som helst med cykeln, och det i kombination med en riktigt bra tävling och rolig bana gjorde att man bara åkte och njöt hela dagen igår!
Så ett stort tack, förutom som vanligt till
teamet och alla våra samarbetspartners för en
kanoncykel, även till Tibro MK för en underbar
dag där man fick åka motorcykel istället för att
sparka sig fram genom massa stenrös...
25/8 Jens Westerlund - Hej! Då var sm säsongen avklarad för min del. Sista racet i Östhammar började mindre bra då jag åkte på däckssläpp första sträckan och hojen drev ingenting men tog mig iaf runt. På andra sträckan (den som skulle passa mig bäst) fick jag aldrig till det rätta flytet vart sittandes för mycket och fick aldrig med farten. Den tredje sträckan som var den bökigaste med mycket stenar som man kunde köra sönder hojen på tyckte jag att det var ett skapligt flyt på men tiderna sade någonting helt annat. När jag rullade ut på andra varvet så började det rulla på lite bättre men efter halva sträckan vart det en rejäl marksyning och vart tvingad att utgå med rejäla smärtor i underredet. Nu känns det mest skönt att ett avslut på eländet och kunna börja om med nya och friska tag nästa säsong farten fins där men måste blir bättre på svensk enduro blir snabbare sakta men säkert. Nu i helgen har det varit crosstävling i vårat distrikts serie (mittsverige´cupen) där jag vann mina fyra heat på min crf 450. Måste tacka alla partners/sponsorer som backat upp mig under säsongen och trott på mig även när jag har varit skadad det är då det visar sig vilka som är sina vänner och inte. Närmast stundar blandat med cross/enduro tävlingar fram till varvloppen väl mött där! //Jesse
21/8 Robban Grindberg -
Hedersuppdrag |